Kursk var en rysk atomubåt som sjönk i Barents hav den 12 augusti 2000. Alla 118 personer ombord omkom. Olyckan inträffade under en stor flottövning och blev en av de värsta marina katastroferna i modern tid.
Orsaken var enligt den officiella utredningen en explosion i en övningstorped som drevs med väteperoxid. Den utlöste en andra och mycket större detonation drygt två minuter senare. Räddningsarbetet kom igång sent, Ryssland avböjde först utländsk hjälp och släktingarna fick länge motstridiga besked. Den här sidan följer förloppet timme för timme, jämför källor som går isär och reder ut vad som hände med strålningsmätningarna i Norden. Sverige hade en roll där genom sitt mätnät.
Kort svar: Kursk sjönk den 12 augusti 2000 i Barents hav efter två explosioner i torpedrummet, den första klockan 11.29 lokal tid. Alla 118 ombord omkom. Enligt den officiella utredningen läckte väteperoxid ur en övningstorped, vilket utlöste detonation av flera stridsspetsar. Ryssland avböjde först utländsk hjälp och norska dykare nådde luckorna den 21 augusti.
Kursk i korthet
- Datum: 12 augusti 2000. Första explosionen registrerades klockan 11.29 lokal tid och den andra 2 minuter och 14 sekunder senare.
- Plats: Barents hav på cirka 108 meters djup, ungefär 250 kilometer från den norska kusten.
- Fartyg: K-141 Kursk, en atomdriven robotubåt av projekt 949A (Nato-beteckning Oscar II). Den togs i tjänst 1995 och var cirka 154 meter lång.
- Omkomna: alla 118 ombord. Norska dykare fann avdelningen översvämmad och utan överlevande.
- Orsak: enligt utredningen ett läckage av väteperoxid i en övningstorped, följt av detonation av fem till sju stridsspetsar.
- Hjälp utifrån: Putin godtog brittisk och norsk hjälp den 17 augusti. Norska dykare öppnade nödluckorna den 21 augusti.
- Strålning: inga förhöjda värden uppmättes. De två reaktorerna stängdes automatiskt av.
- Bärgning: hösten 2001 av ett konsortium med Mammoet och Smit. Fören lämnades kvar på botten.
Tidslinje för Kursk
- 10 augusti 2000Kursk lämnar hamn för att delta i flottövningen i Barents hav.
- 12 augusti, 08.51Ubåten begär tillstånd till en torpedövning och får det.
- 12 augusti, 11.29Första explosionen registreras av seismiska stationer med magnituden 1,5.
- 12 augusti, cirka 11.31Den andra explosionen följer 2 minuter och 14 sekunder senare med magnituden 4,2. Ubåten sjunker till botten på cirka 108 meters djup.
- 12 augusti, 13.30Övningens tidsfönster går ut utan att Kursk hör av sig.
- 12 augusti, 18.00Ubåten missar en schemalagd kontakt. Efter 18.30 startar en formell sök- och räddningsinsats.
- 12 augusti, 22.30Norra flottan förklarar nödläge och avbryter övningen.
- 13 augusti, 07.00Försvarsminister Sergejev underrättar enligt en källa Putin för första gången. Flottans chef hade enligt samma källa meddelat Kreml efter cirka tolv timmar.
- 14 augustiFlottan talar om små tekniska svårigheter. Räddningsfarkosten AS-34 hittar ubåten klockan 06.50 men kan inte docka. Samma dag försätter Norge sig i informationsberedskap.
- 15 till 16 augustiStorm och hård sjö avbryter upprepade försök att docka räddningsfarkoster.
- 17 augustiPutin godtar brittisk och norsk hjälp, fem dagar efter olyckan.
- 18 till 19 augustiNorska och brittiska dykare anländer. Den brittiska miniubåten LR5 når platsen med det norska fartyget Normand Pioneer den 19 augusti.
- 20 augustiNorska strålskyddsexperter mäter doshastigheten i vattnet runt ubåten med en fjärrstyrd undervattensfarkost. Värdena är normala.
- 21 augustiNorska dykare öppnar de två bakre nödluckorna. Avdelningen är översvämmad och ingen lever.
- 22 augustiPutin träffar cirka 350 anhöriga i Vidjajevo. Norge avslutar sin informationsberedskap klockan 15.30.
- Oktober och november 2000Ett amerikanskt-ryskt dykarprojekt med fartyget Regalia tar upp 12 kroppar och mäter strålning. Inget läckage från reaktorerna hittas.
- Hösten 2001Skrovet lyfts med pråmen Giant 4 och förs till Roslyakovo. Fören har skurits loss och lämnas kvar.
- 26 juli 2002Den officiella utredningens slutsatser offentliggörs.
- 26 juli 2009Ubåtens torn, som hittats hos en skrothandlare i Murmansk den 17 mars, invigs som minnesmärke.
- 31 juli 2012Dykare placerar ett ortodoxt kors på havsbotten vid vraket.
Ubåten och övningen
K-141 Kursk var en av Rysslands största ubåtar. Den tillhörde projekt 949A och bar 24 kryssningsrobotar av typen Granit. Fartyget var cirka 154 meter långt och förträngde cirka 14 000 ton vatten. Det hade två tryckvattenreaktorer med 190 megawatt värmeeffekt vardera, vilket den norska strålskyddsmyndigheten räknar som under tio procent av en ny civil kärnkraftsreaktor.
Sommaren 2000 deltog Kursk i den största ryska flottövningen på över ett decennium. Moscow Times beskriver den som flottans första årliga övning på mer än tio år.
Ubåten lämnade hamn den 10 augusti. Den 12 augusti skulle Kursk skjuta en övningstorped. Enligt Wikipedia begärde ubåten tillstånd klockan 08.51 och fick det. Torpeden var av typ 65, en cirka 10,7 meter lång övningsvariant utan stridsspets.
Så såg de två explosionerna ut
Första händelsen registrerades klockan 11.29 lokal tid och hade magnituden 1,5 enligt seismiska stationer. Den andra kom 2 minuter och 14 sekunder senare med magnituden 4,2. Den hördes på stora avstånd, bland annat i Alaska.
Utredningen, vars slutsatser kom den 26 juli 2002, pekade ut en övningstorped som drevs av cirka 1 000 kilo högkoncentrerad väteperoxid och 500 kilo fotogen. Ett svetsfel gjorde att väteperoxiden läckte. Den sönderföll vid kontakt med koppar i torpedröret, fotogenet exploderade och luckorna sprängdes av. Därefter detonerade fem till sju stridsspetsar i torpedrummet. Sprängkraften motsvarade enligt en uppskattning två till tre ton trotyl.
Moscow Times sammanfattar förloppet på samma sätt. Explosionen förstörde skottet mellan första och andra avdelningen och dödade troligen alla i centralen. Reaktorerna stängdes av automatiskt och säkert.
Torpedens konstruktör Gidropribor och bolagets chef Stanislav Proshkin ifrågasatte utredningen. Han menade att torpeden bara kunde explodera efter en yttre händelse som en brand. Viceamiral Rjazantsev bedömde att torpedrörets inre lucka troligen inte var helt stängd. Båda tolkningarna bygger på en källa var.
Så blir det ofta fel
Kollision med en västlig ubåt. Flottledningen lade fram teorin redan den 14 augusti utan bevis. Seismologer visade i februari 2001 att båda händelserna var explosioner. Mark Kramer påpekade redan i september 2000 att amerikanska ubåtar låg minst åtta till tio kilometer bort. Norska dykare och undervattensfilm visade enligt honom inga skador på det yttre skrovet som passar en kollision.
Alla dog genast. Tjugotre män nådde den nionde avdelningen och skrev lappar som visar att de levde i flera timmar. Det som gick fel var tiden. Enligt Moscow Times började räddningen efter minst sex timmar och nödläge utropades fem timmar senare.
Ryssland väntade en vecka. Utländsk hjälp godtogs efter fem dygn. En källa uppger att flottans reaktionstid var 32 timmar och att normen år 2000 var 72 timmar för att sätta in ett bärgningsfartyg, men den uppgiften har bara en källa. Under dagarna gav flottan förklaringar som inte höll, till exempel att hård sjö hindrade arbetet. Den norske konteramiralen Einar Skorgen kallade enligt Kramer några uttalanden för rena lögner.
Reaktorerna hotade Norden. Norska mätningar visade normala värden i luft och vatten från de första dygnen till bärgningen. Reaktorerna stängdes av automatiskt.
Räddningen som kom för sent
Marinen insåg inte genast att ubåten hade förlist. Klockan 18.00 uteblev den schemalagda kontakten och klockan 22.30 förklarades nödläge. Räddningsfartyget Michail Rudnitskij lämnade hamn efter midnatt.
Ryska ledare nekade först utländsk hjälp. USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Israel, Italien och Norge hade erbjudit sig. När Putin den 17 augusti ändrade sig hade fem dagar gått. De norska dykarna arbetade ungefär ett och ett halvt dygn innan de öppnade luckorna den 21 augusti.
Putin vistades under krisen på semester vid Svarta havet och kritiserades hårt för sin frånvaro. Den 22 augusti träffade han omkring 350 anhöriga i Vidjajevo. Mötet blev hätskt.
De 23 i nionde avdelningen
Av de 24 män som tillhörde avdelning sex till nio nådde 23 den lilla nionde avdelningen. Kaptenlöjtnant Dmitrij Kolesnikov skrev minst två lappar. I den första, som enligt Wikipedia skrevs 13.15, meddelade han att 23 män fanns kvar och att de var försvagade av koldioxid. Den andra, skriven 15.15 i mörker, bedömer överlevnadschansen till 10 till 20 procent.
Kaptenlöjtnant Rasjid Arjapov skrev enligt tidningen Izvestia att explosionen orsakades av torpeden som testades. Det är den enda uppgift redaktionen hittat om hans lapp och den har bara en källa.
Dödsorsaken var en syrepatron med kaliumsuperoxid som föll i oljigt havsvatten och orsakade en kemisk explosion och en snabb brand. Branden förbrukade resterande syre. När dykarna öppnade avdelningen innehöll luften enligt Wikipedia bara 7 procent syre. Moscow Times beskriver samma händelse och uppger att de överlevande klarade sig cirka sex timmar.
Uppgifterna om hur länge männen levde och flera andra siffror går isär mellan källorna. Tabellen här nedan ställer dem bredvid varandra.
| Fråga | Vad källorna säger | Så ska det läsas |
|---|---|---|
| Hur länge levde männen i nionde avdelningen | Wikipedia: lappar visar att några levde minst 6 timmar och 17 minuter. Det nederländska bärgningsteamet bedömde 2 till 3 timmar. Viceamiral Iljin: upp till tre dygn. Moscow Times: omkring sex timmar. | Beläggen finns bara i lapparna. Vad som hände efter sista anteckningen är en bedömning. |
| Tid mellan explosionerna | Wikipedia anger oftast 2 minuter 14 sekunder men på ett ställe 2 minuter 15 sekunder. Mark Kramer anger 2 minuter 15 sekunder. | Skillnaden är en sekund och beror på hur seismiska stationer avläser starttiden. |
| Bärgningens kostnad | Wikipedia: cirka 65 miljoner dollar. History.com: cirka 100 miljoner dollar. | Siffrorna går isär. Bägge är ungefärliga och kan räkna olika delar av operationen. |
| Dag då skrovet lyftes | Wikipedia: 8 oktober 2001. History.com: 26 september 2001. | Datumen går isär. Redaktionen skriver därför hösten 2001. |
| Hur många kunde ha överlevt veckan | Utredningen: alla dog på några timmar. Kramer (september 2000): kanske 15 till 20 man levde en del av första veckan. | Kramers uppskattning gjordes innan luckan öppnats. Dykarna fann avdelningen översvämmad. |
Mätningarna i Norden och Sveriges del
Norge förklarade informationsberedskap den 14 augusti, efter att räddningscentralen i Bodö frågat strålskyddsmyndigheten om en rysk ubåt i nöd. Eftersom Ryssland gav lite information om reaktorerna satte krisutskottet den 15 augusti upp en expertgrupp. Gruppen bedömde risken för utsläpp som liten.
Utskottet hade tillgång till luftfilter från Viksjöfjell och Svanhovd i Finnmark och från ett norskt forskningsfartyg. Det läste dagligen automatiska gammastrålningsnät från Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Stationerna i Norge, Sverige, Finland och Ryssland bildar ett gemensamt mätnät. Enligt den norska strålskyddsmyndigheten kunde ingen av dem påvisa något utsläpp från Kursk. Rapporten redovisar inga svenska mätvärden, så vilken svensk myndighet som levererade data har redaktionen inte kunnat styrka.
Den 20 augusti mätte ett norskt team doshastigheten i vattnet runt ubåten med en fjärrstyrd undervattensfarkost. Värdena var normala och dykarna fick gå ned. Mätningar under bärgningsoperationen i oktober och november 2000 fann inget läckage från reaktorerna. I februari 2001 bedömde myndigheten sig vara tämligen säker på att inget utsläpp nått miljön. Den uppgiften har bara den norska myndigheten som källa.
Bärgning, utredning och eftermäle
Kontraktet gick i maj 2001 till Mammoet tillsammans med Smit. Pråmen Giant 4 byggdes om, dykare skar 26 hål i skrovet och 26 kablar fästes. Fören, som innehöll mycket av bevisen, sågades loss av dykare från Halliburton och lämnades kvar. Tolv kroppar hade redan tagits upp hösten 2000 och totalt bärgades kvarlevorna efter 115 sjömän.
Ett utredningsmaterial på 133 band sammanfattades i fyra offentliga sidor som nämnde slarv, bristande kompetens och dålig ledning. Generalåklagare Ustinov lade ner förundersökningen utan åtal. Putin hade i september 2000 meddelat att inga höga officerare skulle avskedas. Försvarsminister Sergejev avgick sedan i mars 2001 och ersattes av Sergej Ivanov. Vice premiärminister Klebanov flyttades i februari 2002.
Anhöriga fick först 1 000 rubel var enligt en källa. Senare utlovades bostad, studier för barnen och stöd. Uppgiften om beloppen bygger på en enda källa.
Från 2011 deltog Ryssland i Natos övningar för ubåtsräddning. Händelsen har skildrats i Thomas Vinterbergs film Kursk från 2018, som bygger på Robert Moores bok A Time to Die från 2002.
Följ räddningen i realtid
Dra i reglaget: vad hade hänt efter en viss tid
Reglaget utgår från den första explosionen klockan 11.29 den 12 augusti 2000. Datum utan klockslag i källorna räknas som klockan 12 den dagen, så tiderna för dessa händelser är ungefärliga.
Kursk i årssidorna
Året och sammanhanget finns på sidan för 2000. Där ser du Kursk månad för månad bland årets övriga händelser, med löner och priser i dagens penningvärde. Decenniet finns samlat på 2000-talet. Alla år samlas i översikten Vad hände det året.
Vanliga frågor om Kursk
När sjönk Kursk?
Ubåten sjönk den 12 augusti 2000 i Barents hav efter två explosioner med drygt två minuters mellanrum.
Hur många omkom på Kursk?
Alla 118 ombord omkom. Enligt utredningen levde 23 män kvar en tid i ubåtens nionde avdelning men ingen kunde räddas.
Vad orsakade olyckan?
Enligt den officiella utredningen läckte väteperoxid ur en övningstorped på grund av ett svetsfel. Det ledde till en explosion och därefter detonation av flera stridsspetsar.
Krockade Kursk med en annan ubåt?
Nej. Seismologer visade i februari 2001 att båda händelserna var explosioner och inga skador på yttre skrovet pekade på kollision.
Varför dröjde räddningen?
Marinen reagerade sent och Ryssland avböjde först utländsk hjälp. Putin accepterade brittisk och norsk hjälp den 17 augusti och luckorna öppnades den 21 augusti. Då var ingen längre i livet. Norska dykare arbetade ungefär ett och ett halvt dygn med luckorna.
Läckte radioaktivitet från Kursk?
Nej. Norska mätningar av luft och vatten visade inga förhöjda värden och reaktorerna stängdes av automatiskt.
Bärgades Kursk?
Ja. Skrovet lyftes hösten 2001 utan fören. Kvarlevorna efter 115 sjömän togs om hand.
Källor: Wikipedia (Kursk submarine disaster), Statens strålevern (StrålevernInfo 3 2001 och 5b 2000), Moscow Times (On This Day: The Kursk Submarine Disaster), News24 (Volatile fuel caused Kursk explosion, 1 juli 2002), PONARS Eurasia (Mark Kramer, Policy Memo 145, 2000), History.com (Russian sub sinks with 118 onboard), Wikipedia (Kursk, film).

